Världens minsta Galleri, blev till…
Att vara konstnär innebär att man ibland får impulser som man sen brottas med under lång tid. Själv fick jag en sådan när jag läste en artikel om VÄRLDENS minsta GALLERI som fanns i New York. Galleriet skulle läggas ner 2005 på grund av rivning av fastigheten där det låg. För mig innebar det att namnet, företeelsen blev ledigt.
Under flera år utkämpade mitt arma huvud en kamp med idén att göra Världens minsta galleri i något som hade mer att komma med än sin litenhet. Efter många olika uppslag och tankar fastnade jag för en gammal telefonkiosk som jag hittade på blocket. Den fanns på en fritidsgård i Västerås och priset var… lagom + frakt.
Konst handlar om kommunikation, en telefonkiosk handlar också om kommunikation. Alltså, konst i en telefonkiosk blir väldigt mycket kommunikation så jag skred till verket med hjälp av min storebror som kan konsten att svetsa och bocka plåt, med hjälp av min son som kan konsten att stötta sin far när så behövs. Därutöver behövdes endast en lackerare, en glasmästare, en stooor lastbil för frakt hit och dit och så givetvis ett konstverk, för inget galleri utan ett konstverk.
Eftersom jag är skulptör i diabas så blev det en stenskulptur med namnet ”En Inspiration med en Utspiration”, eller var det namnet på hela installationen…? Eller namnet på hela konstverket…? Installation… konstverk… ja namnet står i alla fall på utsidan. Själva stenskulpturen består av en stenbalk som börjar på baksidans utsida, slagen rakt igenom plåtväggen och in i ett diabasblock och den stannar precis i ögonblicket innan den går igenom blocket. Alltså ”En Inspiration med en Utspiration”… såklart så…
Efterhand som jag jobbade med installationen/konstverket blev jag nyfiken på själva telefonkiosken. Jag kände inte riktigt igen modellen och det visade sig, efter att ha kontaktat gamla telemuseet i Stockholm att kiosken var från mitten 40-talet, att det var den första modellen efter träkioskerna, att just den inte hade någon registrerad upphovsman. Alltså var det ett unikt exemplar som dom hade på fritidsgården i Västerås.
I ett svagt ögonblick lovade jag mina konstnärsvänner att jag skulle ha den färdig till konstrundan under påsken 2009. Den skulle bli lite av en huvudattraktion i Nymölla där vi är ett sammansvetsat gäng som varje år ställer ut tillsammans. Jag lyckades bli klar och många besökare kom och många med egna telefonkiosksminnen. Allt från småmynten under trädäcket till dom som plockade fimpar för att lära sig röka, eller alla dom som minns telefonkioskens roll i filmer av allehanda slag. Numera kan vi lägga till kritstreck utförda på 60-talet som hemliga meddelanden av Jan Guillou. Till Nymölla kom också kulturchefen Mia Persson Fröjd i Bromölla som blev eld och lågor och som också till sist köpte installationen… konstverket till kommunen. Hon ordnade också med en invigning av Världens minsta Galleri i Bromölla med min konstnärskollega Janne Loffe Carlsson och dansaren Ada Auf der Strasse som utförde en dans på kioskens tak.
Hela projektet följdes av intensivt av massmedia. Överallt skrevs det om Världens minsta Galleri och bilder av galleriet skickades ut över hela världen. Jag har hittat bilder och text av galleriet på nätsidor från Korea, Australien, USA, England, Kina, Japan, Polen, Rumänien m.fl. m.fl. Allt för att det i sista sekunden dök upp en fotograf i Nymölla från en bildbyrå i Malmö som sen sålt bilderna via AP m.fl. jorden runt.
Nu finns Världens minsta Galleri med ”En Inspiration med en Utspiration” på IFÖ-torget i Bromölla. Impulsen från artikeln blev till verklighet. En konstnärs dröm, alltså min dröm har sakta men säkert blivit till verklighet.
Även i Korea!
