KENT VIBERG

Född 1951 på Österlen i Skåne. Har arbetat som konstnär o gallerist under många, många år… Har och har haft ett rikt och innehållsrikt liv. Arbetat inom offentliga sektorn i 25 år och därefter inom privata sektorn i drygt 10 år. Är en urskåning som numera bor i Karlshamn i Blekinge.

Konsten och konstigheter har funnits med i mitt liv sen barnsben. Aktivt sen 1975 då jag hade min första utställning på Svaneholms slott. Under årens lopp har jag jobbat med och testat all slags material, all slags inriktningar… har testat och testat. Är en nyfiken man till min läggning, ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid är och har varit min sentens.

Inom konsten har jag för det mesta känt att jag aktivt måste lämna ett budskap. Hänger säkert samman med mitt aktiva samhällsengagemang som jag verkligen har kvar. Jämställdhetsfrågorna kommer jag aldrig att släppa… I mina tavlor, i mina skulpturer, i mina installationer har detta tydligt framgått och kommer att framgå särskilt vad gäller mina installationer i framtiden.

Periodvis har jag varit nyfiken på sten som material. Min första stenskulptur framställde jag med ett betongborr, hammare och hundra slippapper på ett badrumsgolv i en HSB-lägenhet i Eslöv för 30 år sen. Med jämna mellanrum har jag därefter knackat en och annan sten och alltid fängslats av att mina arma händer åstadkommit något i just sten. Såklart har jag bevistat många utställningar av och med konstnärer som kämpat med stenars hårda motstånd. Såklart har jag fascinerats av Brancusis den nyfödde … fast besvikelsen var enorm när jag för första gången bevistade Moderna Museet och såg litenheten… hoppsan vad litet… länge, länge kämpade jag sen mentalt med hans skulptur Bird in Space och många andra av hans stenskulpturer…

Sten och glas är hårda och sköra material, ett material att kämpa med eller mot. De allra flesta som arbetar med dessa material söker forma om materialet, hitta mjuka ”motsatta” former, det blir någon slags ” motsats ” i slutresultatet. Denna ”motsats” har jag själv kämpat med, har gjort min egen Bird in Space många gånger i alla möjliga material, men aldrig fått till ett lyckat resultat så jag har gett upp.

För några år sedan vågade jag mig på att låta bevara stenens hårdhet, dess kantighet, dess mångskiftande färgpalett… Qbisken hade fötts och nu har den fått sällskap av ett annat hårt material, glaset… diabas och glas… två goda vänner i min konst. Diabas och glas är två hårda och kantiga material i obehandlat skick, inte alls medgörliga utan verktyg. Mina skulpturer är hårda och kantiga för ögat, men för andra sinnen som känsel är de mjuka och behagliga, en kontrast väl värd att uppleva. För mig personligen känns det som att jag nu hittat stenen och glaset som givande material utan att försöka tämja det till Bird in Space…

Såklart hade jag inte klarat detta alldeles ensam. De båda materialen kräver stora kunskaper och de har man inte eller får av sig självt. Därför har jag inhämtat dessa hos Blekingesten i Sölvesborg (Johan och Roger) och i Strömbergshyttan (Roger) samt Bergdala glasbruk (Håkan). Ett stort TACK till Er.